Sara kulturhus i Skellefteå

Både DN och SvD har recenserat SARA kulturhus. Kan man recensera en byggnad som utges för att vara ett kuluturhus? Någon av journalisterna har varit klok nog att förutskicka en ny granskning om ett antal år, t.ex om 10 år. Om man abonnerar på SvD kan man använda länk både till VK och Norran för att läsa om invigning och debatt. Istället för att krångla med länkar kan man köpa tidningarna eller läsa på biblioteket.

Den mest initierade recensionen av de tre, har VK:s Sara Meidell skrivit. Som umebor har hon och VK:s läsare upplevt det mångåriga bråket kring kulturhuset Väven i Umeå. Meidell har också en fördel av att bo och verka i Västerbotten för att känna Det Lokala. Skellefteå och Umeå har ett konkurrensförhållande. Umeå drog ifrån på 60-talet när universitet började byggas och svälla. Skellefteå fick så småningom en filial till Luleå Tekniska Universitet och Umeå Universitet. Skellefteå har ett hockeylag som vunnit större segrar än andra norrlandslag. Med Sara kulturhus har Skellefteå hävdat sig. Man är nära att spricka av stolthet och glömmer kanske att nu börjar kulturarbetet på riktigt. Snart kommer också räkenskapens dag för kulturskeptikerna, mörkerfolket som kommer att ställa frågan om vad en teaterbiljett eller konsertbiljett egentligen bör kosta för att täcka alla kostnader.

Demografi i Swebbtv

I ett fredagssamtal samtalar Magnus Stenlund med Gunnar Sandelin om demografi. Källa. Ordet betyder beskrivning av folket. I praktiken har demografi sin egen logik. Gunnar Sandelin redogör för sin yrkesbakgrund som socionom, journalist och författare sedan 70-talet. Magnus Senlund redogör för sina förberedelser inför samtalet om demografi. Samtalet rör förhållanden inom Sverige, bland annat med hjälp av statistik över andelen utländsk bakgrund i kommunerna.

Män 15–44 år med en eller två av föräldrarna med utländsk bakgrund, sorterad efter folkmängd 2020. Här visas att andelen i Stockholm är 45,9 %, andelen i Göteborg är 47,5 %, andelen i Malmö är 57,7 %. Andelen innehåller även män med nordiskt ursprung, som utgör 40 % av alla utrikes födda män. Som jämförelse kan nämnas att siffran för EU är 8,2 % för män och kvinnor födda utanför EU. Källa.

Det är lätt att gå vilse med statistik. Dock bör framhållas att Swebbtv pressar statistiken för att kunna visa på stor utländsk inflyttning till Sverige. I nästa led används det för att förklara den höga kriminaliteten. Viktigt är att se på förändringar, inte bara på ett enskilt år. Då framkommer en ökande trend för sambandet mellan inflyttning till Sverige och grov kriminalitet.

Swebbtv:s röst är mycket viktig i den allmänna debatten där deltagare bör vänja sig med att se kritiskt på alla undersökningar och rapporteringar. Då kan demografisk analys bli ett viktigt instrument i debatten.

Undersökningsföretaget Sentio, en pusselbit inför valet 2022

Nyligen har resultaten redovisats av en opinionsundersökning från Sentio A/S, Trondheim med dotterbolag Sentio AB, Östersund. Informationen om företagets metod för opinionsundersökningar saknas på hemsidan. Deras undersökningar om väljarsympatier har på kort tid väckt uppseende. Det har visats och kommenterats bl.a i TV4 och på Tommy Hanssons blogg. Diskussionen har delvis handlat om ”dopade siffror”. Surt sa räven om rönnbären…

I stapeldiagrammets form kan vi sedan länge se en obönhörlig nedgång för Socialdemokraterna och en uthållig uppgång för Sverigedemokraterna. Så för den som är intresserad är det hög tid att börja lägga pussel och se samband mellan politiska händelser och socialdemokraternas väg ut från Makten. Hur ska Baylans besked tolkas om att sluta i november? Och vad var orsakerna egentligen till Löfvens tidigare besked att avgå? Och hur ska lanseringen av Magdalena Andersson tolkas? Hoppas S på underverk? Är hennes kandidatur en testballong?

En intressant delfråga i grävande journalistik är hur nykomlingen Sentio kommer att uppfattas? Kommer de att misstänkas för ”dopade siffror” för SD? Dock bör man komma ihåg att det är en vetenskaplig utmaning att visa om goda siffror driver på uppgången ELLER verkar förslöande på partiapparaten med risk för att ta ut segern i förskott.

Invigning av Sara kulturhus i Skellefteå

Som s.k. utbo har tillkomsten av Sara kulturhus varit det viktigaste för mig på lång tid om man inte råkar ha ishockey som främsta intresse. Tidningen Norran som är en del av Skellefteås identitet har haft ett antal journalister som växelvis har rapporterat. Detta har skett jämsides med rapporteringen av kommunala problem, främst jävsproblematik inom förvaltningen. Idag när invigning sker finns en sammanfattning i Norran om tillblivelsen av kulturhuset.

Det är glädjande att den lokala tidningen inte backat för de negativa sidorna i processen. Samtidigt känns appellen i Norran för dagen D påklistrad:

”Sara kulturhus födelse har varit både smärtsam och oklar. Låt nu resten av hennes liv vara motsatsen.”

Som utbo finns i princip endast lokala media som källa för information och debatt. Även P4 Västerbottensnytt rapporterar.

Det samlade intrycket blir att producenter, artister och konstnärer har ett mycket begränsat utrymme. Istället är det byråkrater och politiker som tar mycket plats. Mäktiga byggintressenter och ägarintressenter håller sig i bakgrunden. Media tycks inte ännu upptäckt alla relevanta frågeställningar att konfrontera makthavarna med. Det är hög tid att fortsätta konfrontera kommunens makthavare. Hur tänkte ni? Vilka tänkte? Vad blev det? Hur går ni vidare? En subtil men central fråga som inte får glömmas bort är: Hur står Sara kulturhus i förhållande till den uppgivna förebilden Sara Lidman?

Är det ett gyckelspel vi bevittnar?

Regeringen har misslyckats med djurskyddet

Aftonbladet, Robert Aschberg har en serie ”200 sekunder” som effektivt visat på djurplågeri.

Återigen ropar media, konsumenter och f.d anställda i slakterier på strängare straff. Näringsministern Ibrahim Baylan vill i höst föreslå riksdagen ett maxstraff på fyra år för ”grovt djurplågeri”.

Straffen kan göras längre både för grovt djurplågeri och alla former av djurplågeri. Djurplågeri skapar farliga förebilder som paradoxalt nog kan leda till mer djurplågeri. Vi hoppas att de nya reglerna införs så snart som möjligt. För att förebygga djurplågeri bör även andra åtgärder undersökas. Det råder en tystnadskultur om djurhållning som bör bekämpas och lösas upp. Grannar till notoriska djurplågare har en benägenhet att hålla tyst. Både inom sin egen familj, med sina grannar och kontakter i samhället överhuvudtaget. Ämnet djurplågeri är oerhört känsligt, ofta med rädslan att själv råka illa ut genom spridning av info om missförhållanden. När det gäller människor har vi inte ett angiverisystem, något som skulle riskera att skapa ett angiverisamhälle som i gamla Östtyskland, men när det gäller vissa former av kriminalitet måste möjligheter skapas för att vittna anonymt. Djurplågeri är en form av kriminalitet som måste bekämpas med större befogenheter för polisen och med anonymitetsskydd för vittnen. Även andra åtgärder måste sättas in till skydd för djuren. Information och utbildning kan undanröja brister i kunskaper, särskilt för stadsbor som kan ha mindre kontakt med djurhållning än landsbygdsbor.

Cementa – Hur ser framtiden ut?

Av Miljörealisten

Som tidigare har redovisats fick Cementa sin ansökan avvisad av Mark- och miljödomstolen. Bolaget överklagade beslutet till Högsta domstolen. HD har gått igenom materialet i målet och kommit fram till att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd.

Från juridisk synpunkt kan detta anses vara olyckligt av en icke juridiskt skolad person. Domslutet innehåller felaktigheter som visar att domstolen inte har tagit sitt beslut på korrekta fakta. Svenskt näringsliv har tidigare påtalat att långdragna domstolsprocesser och tidsbegränsade tillstånd får industriföretag att förlägga sin verksamhet i andra länder. 

Oförutsägbarheten i tillståndsgivningen, även om underlaget är nog så omfattande och håller hög kvalitet, är förödande. I grunden handlar det om vilken attityd som en myndighet har – aktivistisk eller professionell. Med fallande kunskapsnivå hos myndigheterna och avsaknaden av tjänstemannaansvar kommer försiktighetsprincipen att spela en allt större roll. Bäst att ta det säkra före det osäkra. Även för en verksamhet som har pågått i ett 20-tal år. 

Miljöfundamentalisterna pekar på att cement går att ersätta med andra material. Men det är inte sant, i varje fall inte i ett kort tidsperspektiv. Träbyggnader finns men är begränsade i höjd och livslängden kan inte jämföras med betong. Men livslängden bestäms kanske av andra faktorer som samhällsutveckling och stadsplanering. I infrastruktursammanhang har branschen svårt att se att betong kan ersättas av andra material. Vidare kan en inblandning av andra material göras vid betongtillverkning, t ex flygaska, slagger och leror. Problemet med detta är att få en produkt som håller jämn efterfrågad kvalitet. På sikt kan säkert en viss del cement i betong ersättas på detta sätt, men det är i bästa fall upp till 30 procent enligt forskningen. 

Cementa försöker nu att få tag i kalksten från andra leverantörer. Nordkalk har nämnts. Troligen kommer Nordkalk att få prioritera vilka kunder som kommer att få kalk, medan andra blir utan. Prismekanismen kommer att ge höjda råvarupriser. 

De bedömningar som Ramböll gjort visar att ett stopp i cementproduktionen kommer att få allvarliga konsekvenser för anläggningsbranschen och LKAB. En förlängning av produktionen som regeringen aviserat med åtta månader ger viss respit. Men lagen finns ännu inte på plats. Ökad import av kalksten kan ske på sikt. Men det kommer att bli en kris som sätter spår i samhällsekonomin. Något annat är inte tänkbart.  

Sista ordet är inte sagt kring Cementas kalkbrott, en ny ansökan kommer att lämnas in. Överklagandet av beslutet har fått konsekvenser som myndigheterna rimligen inte kunnat förutse. Kan det få till följd att benägenheten att överklaga beslut minskar? 

Ju högre upp i hierarkin som beslut fattas, ju mer schablonmässiga tenderar de att bli. För att citera Axel Oxenstierna; ”Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs?”

Val av partiordförande S

Reaktionerna till Stefan Löfvéns förestående avgång och kommentarerna till val av efterträdare är besynnerliga. Media, statsvetare, självutnämnda experter och allmänhet var snabba att uttala att det nu är dags för en kvinna. Och inte beskriven efter egenskaper utan utpekad individ, nämligen Magdalena Andersson, nuvarande finansministern. Motiveringarna har främst varit att hon uppfyller kravet att vara kvinna lämplig för uppgiften. Det återstår att se hur diskussionen landar. Som det heter nuförtiden.

Denna valprocess är lika förvånande som alltid i ett visst avseende. Ingen tycks reflektera över att valet också gäller ett nätverk som finns eller kommer att uppstå. Andersson är gift med en professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Vilken inverkan har det redan idag och vad kan det tänkas betyda i fortsättningen? Det känns naturligtvis påträngande att ställa den typen av frågor, men det hindrar inte att det kan vara relevant. Det vore bra – kanske – om kandidaten till landets högsta ämbete själv kunde sprida lite ljus om sin egen person och andra närstående som finns i hennes närhet. Hon har inte varit särskilt öppen om sina studiemeriter. Där har hon talat om att vara ”ekonomiutbildad” i en radiointervju. Hon berättade då inte om sin examen som civilekonom och sin avbrutna forskarutbildning vid elitskolan framför andra, Handelshögskolan i Stockholm.

I andra länder har man spekulerat om presidentens andra hälft i äktenskapet. President Ronald Reagan fick utstå kritik och frågor om makan Nancy och hennes inflytande med hjälp av astrologi. President Bill Clinton fick balansera den starka utstrålning och maktambition som makan Hillary hade. Dessa modifikationer av en presidents makt blev vedertagna med tiden. I Sverige har media varit återhållsamma med analyser av statsministern i perspektivet av ett äktenskap. Sådant brukar komma i efterhand. Så långt kan spekulationer upplevas som någorlunda gripbara. Svårare blir det att syna ett nätverk, nuvarande och blivande kring en statsminister.

De andra kandidaterna har radats upp mer för syns skull, kan man tycka. För att lindra intrycket av Sverige som realiter enpartistat. S-partiet kan spotta fram kandidater som fond till ett val kan vara givet på förhand. Eller har avgående statsminister försäkrat sig om Magdalena Anderssons kandidatur. Och har hon kollat med maken om han kan vara beredd att åta sig representativa uppgifter och göra avkall på tid för spännande forskning vid Handels? Det är inte självklart när värderingar om livsval har förändrats som i vår tid.

Partiledarrollen i S

Socialdemokraternas kommande val av partiledare ser ut att bli en anpassning till strömningar som mycket länge funnits på det politiska fältet. Att S kommer att utse en kvinna tycks vara förutsägbart strax efter Stefan Lövens besked om att han kommer att avgå hösten 2021. För ett parti som varit statsbärande och som hoppas kunna återta den rollen är det viktigt att vara mainstream. Samtidigt finns en strävan att ge föreställningen om att nya reformer ska kunna genomföras för folkflertalet, för att nu knyta an till arbetarrörelsens tidiga historia.

Hur detta ska kunna genomföras är tillsvidare en gåta. Visserligen rör vi oss med föreställningar när det gäller politiska löften, men dessa måste ändå bära sannolikhetens prägel. Idag får vi nog konstatera att där är det helt blankt beträffande trovärdiga löften från S. De andra partierna kommer inte att vara passiva utan kommer i ett interregnum försöka göra utspel redan nu och fram till valet 2022.

Med andra ord så lever S farligt inför valet 2022. Det kommer inte att räcka med att utse en partiledare som är kvinna.

Demokratistugan

Som ett återskall av George Orwells berömda bok betitlad 1984, bedrivs aktiviteten Demokratistugan.

Här ges en uppvisning av Den Goda Makten som säger sig vilja fira demokratin 100 år.

På kommunernas hemsidor finns nu aktiviteter och info utöver kommunens ordinarie information. Här har valts att titta på robertsfors.se På denna webbsida finns sådant som de styrande funnit lämpligt. Någon enkät har aldrig redovisats om vad kommunmedborgare anser sig behöva eller önskar. Önskemål från kommunmedborgare tycks ha avvisats så länge som webbsidan existerat. Vi har exempelvis vid två tillfällen begärt att löner och andra villkor till kommunens toppskikt ska redovisas. Vi har inte ens fått svar på våra förslag.

Med ”demokratistugan” har en tsunami av information släppts loss, men inte sådant som kan vara kontroversiellt. Ett spel för gallerierna. Någon måtta får det vara på demokrati, känns det som.