Jag tror för egen del att politiker som går genom rutan engagerar mig mer. Det tror jag är avgörande för en mycket stor del av väljarna, men det kan vara lite svårt att både inse och att erkänna. Då kan partigränser upphävas. Tänk på de gamla gudarna där CH Hermansson, partiledare i Vänsterpartiet, blev en favorit hos en mycket stor del av svenska folket. Eller Torbjörn Fälldin, Centern, som lyckades erövra 25 procent av väljarna (1970 och 1979), trots att merparten av väljarna inte visste vad som var fram eller bak på en kossa.
Fenomenet med personlighet och argument spelar stor roll idag, troligen en växande roll. Handen på hjärtat, vilka personer i politiken gillar du? Och hur har du röstat? Det är hög tid att tona ned partitillhörighet för att istället erkänna betydelsen av personligheten och den politik som vederbörande vill bli kopplad till, och som jag kan föra vidare i min omgivning.