Har Kina/Geely fått hela Göteborg på köpet?

Känn ingen sorg för mig Göteborg är Håkan Hellströms debutalbum tillsammans med Mattis Glavå från år 2000. Sången kan så här långt efteråt kännas som en profetia. Musikvetarna har funnit två referenser, en till Eldkvarn med Plura och ytterligare en till signaturmelodin ”Sonic bridge theme” i ett datorspel. Det är snarare regel än undantag med lån i musikens värld.

På samhällsnivå kan vi se lån av allehanda slag av stor ekonomisk betydelse. Kinas erövring av Volvo har hyllats av företrädare för industri och ekonomi. 2010 sålde Ford sitt ägande i Volvo till Zhejiang Geely Holding Group. Nu, tio år senare ska sammanslagning ske av VolvoCars och kinesiska Geely som främst syftar till att öka huvudägaren Geelys makt över Volvo, anser fordonsforskaren Christer Karlsson.

Diskussionerna kring Volvo har dominerats av industriella och ekonomiska frågor. Med åren har kritiken och medvetandet ökat i Sverige i många frågor beträffande Kinas inmarsch och närvaro i Sverige. Media av många slag, inte minst SR och SVT har producerat program som har varit breda och kunskapsbärande. Men också starkt kritiska bl a angående kvarhållandet av den svenske medborgaren Gun Minhai. Aktiviteten på sociala media har också varit stor.

Låt oss se på Göteborg som i så hög grad stått i centrum för diskussionen om Kina när det gällt industri och ekonomi. För fordonsforskare och ekonomijournalister är det svårt att göra utvärderingar. När det första stora steget togs 2010 då Geely köpte Volvo PV Cars ansågs det ske till reapris. Köparen kunde förmodligen tänka mer strategiskt än säljaren som var i trångmål. Ett sätt att se utvecklingen i det kinesiska övertagandet är att affären gällde så mycket mer än vad som kunde anges i kontraktet. Geely fick så att säga Göteborg på köpet. Med på köpet följde ett fungerande samhälle med samhällsservice och infrastruktur. Arbetskraft med stor lojalitet av alla kategorier kunde övertas. När företagsaffärer analyseras används begreppet varumärke som rymmer immateriella övervärden. De är svåra att definiera. Analyser blir lätt tekniska och svårbegripliga, ibland med avsikt. Ett av många sätt att se affären är att Kina fick Göteborg på köpet. Infrastrukturen skapar möjligheter till överlevnad på lång sikt. Nu är frågan: Ska förhållandet till Sverige nu och i framtiden ske på Kinas villkor? Känn ingen sorg för Volvo Göteborg, kommer att utan framgång söka författare trots fri tillgång till ovanstående referenser.

Göteborgs-Posten vågar ta klimatdebatten!

Av Miljörealisten

Göran Värmby, sedan lång tid tillbaka känd i miljösverige, har fått en debattartikel publicerad i GP där han uppmanar till realism i klimatfrågan. Detta är högst anmärkningsvärt då debattartikeln avslöjar flera av de felaktigheter som IPCCs prognoser bygger på. Länk till artikeln.

De svenska dagstidningarna, inklusive rikstidningarna, har under lång tid bedrivit en medveten propaganda i klimatfrågan. Det är de mänskliga utsläppen som är skälet till klimatförändringar, helt i enlighet med IPCCs modeller. Denna bild är så cementerad så att andra uppfattningar om vad som styr klimatet är inte välkomna.

Verkligheten är mycket mer komplicerad än IPCCs modeller. Utan att vara expert, men väl insatt i klimatteori, så är det en allmän uppfattning att molnbildningen har avgörande betydelse för klimatet. Den fysikaliska bakgrunden är att vattenånga är den helt dominerande växthusgasen. Vad som sedan styr molnbildningen, på olika höjder, är inte helt klarlagt även om det finns teorier som stämmer väl överens med faktiska observationer. Helt klart är att solen spelar en avgörande roll förklimatet, inte bara det synliga ljuset utan även magnetfältet kring solen styr effekten av solvinden. Jag rekommenderar att söka Information från Henrik Svensmark som forskar i ämnet.

Varför publicerar GP en sådan kontroversiell debattartikel? Svaret kanske finns i att många vetenskapliga ”sanningar” har med tiden visat sig vara felaktiga. För att ta några exempel, plattektonik, d v s kontinenternas rörelser från en tidigare gemensam landmassa blev accepterad under 1960-1970 talet. Tanken att alla kontinenter tidigare hade samma ursprung var orimlig. Einstein räknade fram olika effekter på kvantnivå. Men han förkastade spöklik växelverkan. Först på 2000-talet har man experimentellt visat att den faktisk finns.

På samma sätt kanske GP inte känner sig säker på att verkligheten är så enkel som den beskrivs av ICPP. Rosling har ju gett media kritik för att inte förstå världen utan bara förmedla en fragmenterad bild. Detta kan i sanning sägas gälla för klimatfrågan, där medias information präglas av de officiella institutionernas uppfattningar.

Den lokaltidning som jag tidigare har läst Västerbottens-Kuriren har inte kuraget att ta in debattartiklar som går emot IPCCs uppfattning. Vid dialog med chefredaktören blev svaret ”vi tror på vetenskapen”. Men kan det bli något annat från någon som inte har förstått hur vetenskapsteori fungerar? VK betecknar sig som en liberal oberoende tidning, med lokalt ägande. Den skulle därför kunna vara ett språkrör för olika uppfattningar och åsikter. Men det är inte så. Man marknadsför tidningsutgivarnas budskap att man hör båda sidor. Men det är ju inte sant. En konsekvens av den inställning och den allmänt urvattnade journalistiken, är att jag har sagt upp tidningen!

Det centrala budskapet i GP:s debattartikel är Det märkliga är att inte media grävt mer i detta och ställt frågor till IPCC.!

Debattartikeln i GP rörde upp mycket känslor. Det blev inte mindre än 256 kommentarer. Klimatfrågan är vattendelare när det gäller förtroende för vetenskapen. Det är inte märkligt med tanke på att vetenskapen inom andra områden, t ex kost och läkemedel, har starka kommersiella kopplingar.

Men varför granskar inte media IPCC? Det kan ha sin förklaring i att journalister, som grupp, till största delen har sin politiska hemvist i vänsterpartiet eller miljöpartiet. Det finns en symbios mellan journalister, tjänstemän och politiker. De som skriver om miljöfrågor i tidningar har ofta kopplingar till offentliga tjänster och en agenda att driva frågor som de upplever som viktiga. De kommer därför att uppmärksamma åtgärder som har med ”klimatpolitik” att göra. Ett cykelgarage kan bli en förstasidesnyhet! Det skänker trygghet åt de politiker som har beviljat anslag till dessa och ger en klapp på axeln till de tjänstemän som har utarbetat förslaget.

Den tekniska och naturvetenskapliga utbildningen hos journalister är vanligen ringa. De stora tidningarna har dock ekonomiska resurser att anställa vetenskapsjournalister som har den fackkunskap som krävs för att ställa relevanta frågor och ifrågasätta påståenden. De tidningar som anammar IPCCs idéer och budskap kan räkna med fler artiklar från politiker som ansluter sig till FN och dess organ.

Våra ledande politiker har med facit i hand fått lukrativa jobb utomlands, se bara på Reinfeldt och Margot Wallström. Det lönar sig att hålla sig väl med den ekonomiska makten. Arbetet med klimatförändringen har blivit en födkrok för en del grupper som lever på budskapet att mänskligheten måste anpassa sig till ett varmare klimat med dess konsekvenser, något som inte har stöd i vetenskapen. För de som får ta del av statliga miljarderna är det en skänk från ovan.

Den tredje statsmakten gör inte längre sitt jobb!

En saklig debatt gagnar alla parter, även om det brukar bli en hel del smutskastning av olika forskare och forskargrupper. Det är därför viktigt att du själv, utifrån din egen kunskap, skapar dig en uppfattning om vad som kan vara klimatets drivkrafter. Lita inte på något annat än din egen kunskap. Den räcker långt!

Kinas inmarsch och närvaro i Sverige, hur populärt är det?

Sveriges Radio har rapporterat om den kartläggning som sker inom Totalförsvarets Forskningsinstitut FOI, genom Oscar Almén, Kinaanalytiker.

Det rör sig om handfast sammanställning av information om Kinas ägande av vindkraftverk i Markbygden, Norrbotten med flera platser. Här sägs:

Av de 90 miljarder kronor som investerats i ny vindkraft i Sverige mellan 2017 och 2022 är China General Nuclear Power Corporation, CGN, inblandat i nästan en femtedel.

Även i media som Svenska Dagbladet och Dagens Industri har frågor börjat ställas om kinesiska investeringar i vindkraft i Sverige. Uppvaknandet hos de som har möjlighet till inblick har kommit sent. Hittills är det framför allt vindkraftens skadeverkningar som debatterats med hjälp av engagerade och kunniga kritiker. Men kritiken har motverkats av hängivna svenska och globalt verksamma agenter med tillgång på kapital. Här finns också riksbekanta yrkesdebattörer för vindkraften som Tomas Kåberger, professor i förnybar energi vid Chalmers, som dessutom verkat i Kina för vindkraft. Mycket tyder på att han skapat intresse i Kina för investeringar i Sverige. ”Normalt” kan sådan promotion ses som en tillgång för Sverige, men nu har alltmer kritik vuxit fram. SKF hade fått sälja kullager även med svenska ägare till Markbygdens 1101 vindkraftverk. Samma sak gäller för andra komponenter där ett handelsutbyte kan äga rum utan hegemoniska ambitioner.

Att skapa och reglera investeringar för Kina eller USA är inget som Sverige bör ha som överordnat intresse. Helt enkelt för svårt och i strid med marknadsekonomins principer. Dock kan undantag tänkas i utbytet med länder som behärskas av totalitära regimer om inte redan ingångna avtal hindrar. Ett önskemål kan vara att svenska media, FOI med flera ökar bevakningen av Kina och andra totalitära makter. Detta bör ske med betydligt större framförhållning. Redan i samband med tillståndsansökan för vindkraftparken Markbygden hade det varit möjligt att frivilligt informera om ägarpolicy. Det gäller att inte ha någon övertro på möjligheten att påverka, men information och debatt kan skapa förutsättningar för det demokratiska samtalet. Trots programserier i TV och radio finns förmodligen en stor andel av befolkningen, näringslivet och förvaltningen som inte tagit till sig kritiken mot totalitära regimer.

Eftersom information om händelser i Kina, USA och andra länder når Sveriges befolkning finns möjlighet att börja göra opinionsmätningar. Det är visserligen vara ett ytligt sätt att nalkas en komplex värld, men visst vore det intressant att följa folkets reaktioner och värderingar på länder? Det skulle säkert bli kontroversiellt, men också till hjälp för att skrapa bort gammal gulnad och flagnad fernissa i föreställningarna om Kina, USA, Ryssland med flera länder. Något för nye chefredaktören på Expressen med sin globalistiska världsbild?

När ska de ekonomiska prognoserna göras om? Vem vågar?

Rapporterna om Corona-viruset kommer i alla media varje dag, flera gånger om dagen, morgon, middag, kväll. När Riksbanken den 12 februari beslutade att ligga kvar med styrräntan på noll, undslapp sig riksbankschefen Stefan Ingves att ett motiv för beslutet var att osäkerheten är stor beträffande Coronaviruset. Äntligen har Corona börjat komma in i den ekonomiska analysen och styrningen. Media har varit mycket återhållsamma vad gäller analyser. Dock har många media i brist på annat valt ockultism genom att tala om Svarta svanar. Corona jämförs på många håll med finanskraschen, den sk. Lemankraschen 2008. På så sätt vill media varna för att något stort och farligt kan komma, likt den Svarta svanen. Ett problem har varit att prognoser kan göras bättre på basis av robust information. De bästa prognoserna görs med nära-facit-i- hand, vilket naturligtvis blir extremt kortsiktigt.

Ett robust underlag kom idag, att Tysklands ekonomi står still med noll i tillväxt 4:e kvartalet 2019. Här kommer konjunkturexperterna att kunna göra beräkningar för effekter på EU och världen. Snart kommer också fakta om effekterna av Corona som gör det möjligt att göra beräkningar globalt. Men då kommer även ett annat problem; huruvida experter får fritt publicera beräkningarna eftersom de kan komma att peka på katastrofala siffror som dessutom blir självförstärkande. Tendenser har redan visat sig i hur Kina har styrt sin rapportering.

Tre områden där djurplågeri tas på allvar enligt lag och etik

Djurplågeri är en komplex fråga som måste tas på mycket större allvar. Nu diskuteras strängare straff, bl.a genom att införa ett nytt slags brott: grovt djurplågeri.

Första exempelområdet är straffmätning för grovt djurplågeri. TT har satt samman en artikel som bl.a återges i Sydsvenskan.

Synpunkterna är bra, men straffen är för låga. Straffmätningen bör jämställas med motsvarande brott och straff mot människor. Etiken och idéerna har legat före praktiken. Filosofen Peter Singer lanserade 1975 idéer i boken ”Djurens frigörelse”. 1983 kom boken av Tom Regan ”The case for animal rights”. Vi har alla möjligheter att arbeta för djurens rätt. Det yttersta medlet är att verka för högre straff för alla slags djurplågeri. Hur kan vi se på den nya brottsrubriceringen grovt djurplågeri? Bör livstids fängelse kunna utmätas? Förr eller senare kommer synen på utmätning av straff att närma sig etiken hos de många människorna.

Andra exempelområdet är massmedia, särskilt lokala media. I skrämmande stor utsträckning försummar lokala media att rapportera djurskyddsbrott. Den lokala tidningen bör utan svårigheter kunna bevaka länsstyrelsens ebbdiarium. Där framgår ärenden för vilka länsstyrelsen har ansvaret, som djurskyddsärenden. Lätt att söka på län, kommun, datum etc. Kopia kan beställas på mail. Det är vår erfarenhet att lokala media i Västerbotten försummar att rapportera anmälningar som gäller djurförbud. Är media rädda att stöta sig med djurbönder och smådjurshållare? I de få fall som media rapporterar sker det utan uppgivande av namn och ort. Ett sätt för media att maskera ärendet är att skriva om ”norra länsdelen” eller ”södra länsdelen”. Varför inte närmare än så? Vi kommer att göra stickprov i den stora mängden i andra län.

Det tredje exempelområdet är länsstyrelsernas enhetschefer och handläggare. Just nu riktas kritik mot i länsstyrelsen i Gävleborgs län efter Uppdrag Gransknings chockerande reportage ”Arlagården” från Hälsingland, den 29 januari i år. Som tittare och engagerade personer ställde vi följdfrågor till enhetschefen hos länsstyrelsen. Hon fick stort utrymme i Uppdrag Granskning utan att komma med godtagbara svar. ”Undersökningssekretess” har varit ett standardsvar. Enhetschefen påstod att kobesättningens identitet i filmreportaget inte kunde säkerställas trots att alla korna hade nummerlapp i örat! Efter några dagar fick vi ett standardsvar om gällande lagstiftning som vi och många andra skribenter redan kunde i detalj. Vi fick inte svaret från enhetschefen som vi ställt frågorna till, utan från registrator. Efter ytterligare ett mail med begäran om konkreta svar fick vi ännu ett intetsägande svar från länsstyrelsen, fortfarande inte från enhetschefen. Länsstyrelsens enhetschef blev därmed Problemet, när all kraft bör riktas mot djurplågeriet som tycks fortsätta som förut.

Ovanstående är tre exempelområden. Vart och ett är tillräckligt svårt. Tala med dina närmaste!

Ökar risken med två domedagsscenarios?

Vi har valt två fall från dagens nyhetsflöde. Det finns katastrofrisker som är oberoende av varandra. Det torde vara obestridligt i följande exempel. Risken för att Antarktis ska smälta beskrivs i Aftonbladet idag den 8 februari 2020. Här kan i ett worst case scenario havsnivån i hela världen stiga 3 meter.

På bloggen Frihetsportalen den 6 februari 2020 beskrivs risker för en pandemi som det officiella Sverige mörkar. Här beskrivs hur myndigheter och media som styrs av staten avstår från att besluta och införa byggnadstekniska föreskrifter för ventilations-system. Åtgärder kan minska istället för att öka riskerna för spridning av pandemi på grund av coronavirus, vilket kan få katastrofala följder.

Det är svårt att komma fram till en siffra för hur stor risken kan vara i de här visade fallen. Vad som med säkerhet kan sägas är att sannolikheterna ska adderas för att beräkna risken för att åtminstone ett av fallen inträffar. Om vi i det första fallet med havsnivåhöjning räknar med x procent sannolikhet, och i det andra fallet räknar med y procent sannolikhet , blir summan x + y procent. Svaret är således ja på frågan om risken för katastrof ökar med två domedagsscenarios.

Det dumpade avfallet i Sundsvallsbukten

Av Miljörealisten

Kvicksilvertunnorna som dumpades i Sundsvallsbukten har nu återigen blivit hett presstoff. Detta med anledning av att en ansvarsutredning har pekat ut tre företag som solidariskt ansvariga. Ett av de utpekade företagen accepterar frivilligt ansvar, men kräver ersättning gentemot ett annat bolag. SVT har gjort ett antal inslag som återfinns under SVT Västernorrland. De ger dock inte hela bilden utan kan behöva kompletteras.

Vad visste industrin och myndigheterna?
För att citera fiskaren: ”På 60-talet tänkte man inte i de här banorna!” Vilka alternativ fanns för industrin att bli av med sitt farliga avfall? Tidigare, fram till 1951, hade man grävt ned dem i marken som man gjorde i Teckomatorp. Saneringar har delvis utförts. Se länk.

Avfallet uppkom vid tillverkning av vinylklorid som var råvara vid tillverkning av PVC-plast. Kvicksilvret gjöts in i betong. Det gör att det inte kommer att vara lättlösligt. Länk till intervju med person som var med vid dumpningen. Industrin visste att avfallet var giftigt och hanterade på det från deras synvinkel på bästa sätt. Exakt vilka myndigheter som har varit informerade om dumpningen är inte klarlagt.

C:a 8,7 ton kvicksilver, finns det någon motsvarighet i Sverige?
Mängden kvicksilver ca 8,7 ton kan jämföras med den mängd som släppts ut från massaindustrin. Kvicksilvret användes i slembekämpningsmedel till massan. Det sammanlagda utsläppet av kvicksilver från slembekämpningsmedel har beräknats till 150 ton. Tillverkning av klor/alkali gav även utsläpp av kvicksilver, sammanlagt ca 200 ton. Källa IVL. Det största saneringsprojektet i Sverige har varit Bengtsfors där 15 ton kvicksilver sanerades. Se ekamiljorum. Kostnaden blev 296 MSEK.

Kan någon ställas till svars?
Reportern säger ”Dåtidens myndigheter accepterade dumpning som en metod för att bli av med farliga kemikalier. Länsstyrelsens jurist menar att ”Målet är att de ansvariga skall bekosta en undersökning av risken att kvicksilver sprids.”

Ett av tre utpekade företag har accepterat ansvar för att genomföra undersökningar. Det är dock viktigt att skilja på ansvar avseende undersökningar och ansvar avseende åtgärder. Ansvaret att genomföra undersökningar går mycket längre än ansvaret att genomföra åtgärder. Lägg därtill att företaget har hanterat avfallet i enlighet med de anvisningar som fanns vid den tiden. Så staten kommer att få skjuta till ett belopp för behandlingen, sannolikt svara för hela behandlingen.

Vad kan behövas för att säkra miljön i framtiden?
Enhetschefen säger ”Därefter måste man utifrån den risk som vi har bedömt, kunna vidta eventuella åtgärder. Det är inte säkert att bärga de här tunnorna är det som är slutmålet. Det kan vi inte svara på idag.”

Det har tidigare gjorts omfattande undersökningar av det dumpade avfallet. Se tidigare undersökning. Dessa behöver nu kompletteras på förorenarens bekostnad. Därefter följer en process där olika handlingsalternativ skall vägas mot varandra. Risken för metylering av kvicksilver måste bedömas, då denna form av kvicksilver är väsentligt giftigare än den form av kvicksilver som uppkom i processen. Men resultaten från den tidigare undersökningen visar att metylering från det dumpade avfallet är väsentligt lägre än från kvicksilverförorenade sediment längre in i Sundsvallsbukten. Det finns fler källor för utsläpp av kvicksilver.

Övertäckning kan vara en framkomlig väg. Så har gjorts för kvicksilverförorenade sediment i Luleå. Se dom.

Oavsett vilket behandlingsalternativ som väljs är det viktiga att beslutet vilar på vetenskaplig grund. Det finns miljömål som giftfri miljö, men Sundsvallsbukten är ett så stort förorenat område att det inte är realistiskt att åtgärda detta, med undantag för eventuella punktvisa insatser.

Självreningsprocesser
Naturen har förmåga att avgifta sig själv genom att metaller läggs fast i former som inte är lika tillgängliga för biologiskt liv. Förorenade sediment överlagras av nytt sediment. Kvicksilvrets kretslopp. Förutsättningen är att bakgrundsbelastningen inte blir högre än den som förekommer naturligt.

Slutligen reporterns spekulation
Skulle man komma fram till att alla tunnorna måste bärgas så innebär det en process som saknar motstycke i Sverige och som skulle innebära mycket stora kostnader.

De kostnader som ett sådant alternativ innebär måste alltid ställas i relation till miljönyttan. Var kommer tunnorna att hamna? Kommer de att i stället läcka föroreningar på en ny plats? Skall vi exportera avfallet – klassiskt för Sverige att bli av med problemavfall?

Vinklingen av reportaget präglas av att man inte låter någon företrädare för industrin redovisa sin bild. Man har inte heller gjort tillräcklig efterforskning och satt in föroreningen i sitt sammanhang. Sundsvallsbukten har haft många föroreningskällor. Redovisningen av ansvarsfrågan hade kunnat vara tydligare, som sagt att det är ”bara” undersökningsansvaret som kan föras över på företagen. Ansvaret för behandling kommer att jämkas och det är därför högst sannolikt att skattebetalarna kommer att få stå för eventuell saneringsnota.

Säkerheten i regeringskansliet 2/12 SVT Rapport

Framför kameran yttrade säkerhetschefen Fredrik Agemark trosvisst med anledning av försvunna vapen: ”En sak är säker, vi ser väldigt allvarligt på säkerheten. Säkerheten är väldigt viktig i regeringskansliet”.

Justitieminister Morgan Johansson bidrog också med ett tomt yttrande:
”…det är helt oacceptabelt”.

Kan Sverige sova lugnt med sådana stollar som grindvakter?

Vad är en lögn?

Swebbtv och andra som definierar sig som alternativmedia har mycket att säga om andra media, ofta kallade gammelmedia. Vi kan se gränsdragningen till gammelmedia som en konfliktlinje. Alternativmedias roller och fördelningen av roller var en del i diskussionen i en paneldebatt den 28 november.

Det råder ingen tvekan om att deltagarna ansåg att gammelmedia ägnar sig åt lögner i betydande omfattning. Swebbtv anser att det i första hand gäller tre samhällsområden: migration, skola och sjukvård. Lögn har – vad många av oss tror – varit förkastligt under hela vår livstid och så långt det kollektiva minnet når. Därför är det högst motiverat och stanna upp för att reflektera över påståendets giltighet som det framställs av alternativmedia.

Vi kan förmodligen ganska lätt ena oss om att många skildringar och påståenden om migration, skola och sjukvård legat nära eller gått över gränsen för vad vi i vår sociala kontext håller för troligt eller som sant. Förnekandet av sambandet mellan migration och brottslighet som gjorts i public service och privata media har sedan ett par år blivit omöjligt att kvarhålla. Var det lögner som fördes fram? Skolan är inte på den kvalitetsnivå som politiker och administratörer påstått. Lögner? Pisa-undersökningen är en av många tecken på envist ljugande. Sjukvården är i djup kris, nu med desperata insatser för att omstrukturera för att i första hand minska ekonomiska underskott. Var flaggskeppet Karolinska dödsdömt från början men som hölls under armarna med lögner som stöd från gammelmedia? Svenska Dagbladet som är ett gammelmedium gav tidiga varningssignaler med väl underbyggda analyser långt före alternativmedia.

Med facit i hand kan man komma fram till att lögner, eller icke-professionella bedömningar fick alltför stort utrymme i gammelmedia. Det känns därför inte omoraliskt eller förhastat att tala om lögner i dessa sammanhang. Men har då alternativmedia haft ett mer realistiskt synsätt ifråga om migration, skola och sjukvård? För närvarande ser det faktiskt ut att vara så. Men vi kan inte vara så övertygade om det innan vi följt utvecklingen, låt säga 10 år ytterligare. Då bör vi kunna se om migrationen, som en del anser, skapat ny livsluft åt näringslivet och att brottsligheten kunnat minimeras. Vi bör kunna se hur Pisa-resultaten utvecklats och om ungdomsarbetslösheten kunnat sänkas till samma nivå som andra kategorier. Sjukvården kommer att kunna utvärderas med kalla siffror, men vi måste akta oss för lögner om det mänskliga lidandet, t.ex det som varit med köer till kritiska operationer.