Funkar pandemilagen från den 10 januari 2021?

Snart ska Sveriges riksdag ta ställning till förlängning av pandemilagen. Handen på hjärtat, har du själv läst lagtexten? Den finns i både lättläst version och ordinarie version.

Om du inte har läst texten tidigare, har du ändå haft åsikter om restriktionerna? Kanske starka åsikter? Dessa impertinenta frågor visar på något av svårigheterna för lagstiftaren, Sveriges Riksdag. Är vi ett folk som inte bryr sig att läsa om myndigheternas rekommendationer och tvingande regler men ändå berett att uttala en bestämd åsikt?

En basal princip för utfärdandet av lagar och regler är att inte instifta sådant som inte är möjligt att kontrollera efterlevnaden för. Vi kan alla, mer eller mindre, vittna om att det har varit si och så med efterlevnaden, samtidigt som Folkhälsomyndigheten och Regeringen försökt göra gällande att efterlevnaden varit god. Håll avståndet, tvätta händerna har varit deras mantra. Aktivister har öppet i demonstrationer tagit avstånd mot restriktioner medan Polisen ingripit mest för syns skull och arresterat regelbrytare på ett till synes godtyckligt sett, androm till varnagel. Bilden av pandemin är mycket splittrad, som genom ett pistolskott i väggspegeln med guldram som krackelerat i ett oregelbundet mönster. Jag som skriver detta kan för egen del vittna om att jag varje dag under 14 månader sett regelbrott på mina promenader och besök på allmänna platser.

Frågor som jag aldrig hört någon företrädare för myndigheterna ställa är: Hur ser verkligheten ut på gator och torg? Hur är det med kramar och kindpussar? Hur är det med efterlevnaden av reglerna? Vad är bäst: bekymmersfri rapportering eller fortsatt stränga krav att följa rekommendationerna? En annan fråga är: Bör riksdagen nu till hösten förlänga pandemilagen eller införa rörliga rekommendationer som förs ut genom publik media?

Snett om Pisa-fusket

I dagens Godmorgon världen medverkade en panel bestående av Göran Greider från Dalademokraten, Maria Ludvigsson från Svenska Dagbladet och Martin Klepke från veckotidningen Arbetet. Den första frågan som togs upp var huruvida Pisa-undersökningen i Sverige om elevresultat i skolan hade bedrivits med avsiktligt fusk. Icke oväntat tog vänstersidans två företrädare både regering och Skolverket i försvar, medan högersidan höll fast vid att skolministern och generaldirektören gjort sig skyldiga till fusk genom att inte ingripa när en stor del svaga elever uteslöts för att få ett fördelaktigt resultat för den grupp som då fanns kvar i urvalet av elever.

Genom att välja två debattörer från vänstersidan och en debattör från högersidan kunde resultatet förutses. Detta arbetssätt i Sveriges radio är att undergräva objektivitet och representativitet – en form för fusk, manipulering och bedrägeri gentemot lyssnarna och medborgarna. En moderat politiker i Stockholm har formulerat problemet så här: Alla elever är lika viktiga.

När får vi veta sanningen om Sverige/Kina?

Sveriges utbyte med Kina är så stort och känsligt att rätt och etik sätts på undantag. Intervjun med Kinas ambassadör visade att Kina kan avvisa kritik med absurda argument. Visst gjorde Anders Holmberg, SVT en bra insats, men han lyckades inte spräcka den bisarra och förljugna fasaden. Vem hade kunnat göra det? Möjligen någon storhet från förr, kanske framlidne David Frost (1939-2013) som bland annat intervjuade Rickard Nixon under 12 dagar år 1977. Frost hade ett fräckt och personligt skratt som skulle överträffa flatskrattet hos Kinas ambassadör. Rättare sagt så hade ambassadören inte vågat skratta.

Men Frost hade aldrig sänkt sig så lågt. Frost hade bara godtagit att få intervjua Kinas president Xi Jinping. Och då hade det varit Frost som fnittrade.

Läs Expressen-artikel.

Men bort med dylika önskedrömmar, bort det. Istället kan man som svensk medborgare fundera på om vi får sanningsenliga förutsättningar i media. Varför är regering och diplomati så återhållen? Vet centralt placerade personer viktiga saker som vi inte har den blekaste aning om? Har Kina ett batteri hållhakar, inte bara i handelsutbytet utan även av andra slag? Har EU ett batteri åtgärder som är hemliga? Att bara ställa fram Carl Bildt och Lars Adaktusson i SVT för att konversera om Sveriges position visavi Kina lite lugnt och försynt, det är utan udd. När får vi veta sanningen?

I en pärm göms byns ”trivselåtgärder” med bygdepeng från storkapitalet

För snart 10 år sedan gjordes de första sonderingarna i Botsmark, Västerbotten av ett danskt företag som söker nya platser för etablering av vindkraftverk. Ett antal män i byn vädrade morgonluft efter att ha hört talas om s.k. bygdepeng som var ett lockbete för att eliminera motståndet. Det ledde också till bildandet av BÅFU, Botsmark Åkullsjöbygdens Framtid och Utveckling, med appellen Växtkraft från Vinden. Stämningen var hög, åtminstone i början innan man började förstå den stora miljöpåverkan som vindkraftverken skulle få i fjällandskapet runt det natursköna Botsmark. En rad projekt började planeras som skulle finansieras av bygdepengen. Männen, det var mest 60+ och 70+ som såg sin chans att sent i livet förverkliga en ouppfylld dröm att bli affärsman. En som sitter i möten och som är upptagen mest hela tiden. Av det senaste reportaget i centerorganet Mellanbygden att döma har man inte kommit så långt i drömmen om att förverkliga sig själv som business-man. Nuvarande ordföranden avbildas med glad uppsyn i fjällandskapet, krampaktigt eller ömt(?) hållande en pärm som vi får tänka oss innehåller viktiga papper. Tidningen Mellanbygden drar på med Nu blåser vinden liv i projekten. Vilken vind kan man fråga sig. Vi ser ingen vind så långt ögat kan nå. Det verkar vara kavlugnt. Om vindkraftverken vore på plats skulle rotorbladen stå stilla och inte generera någon el så här på vintern när man som bäst behöver elkraft.

Läs Mellanbygden

P.S. Eftersom bygdepeng har fått rykte som muta, har branschen istället försökt inarbeta benämningen vindbygdmedel. Det lär inte hjälpa så länge som uppfattningar om muta finns.

Konflikterna i klimatomställningens spår

Av Miljörealisten

Aftonbladet har gjort en artikelserie om konflikterna i klimatomställningens spår. Minskade utsläpp ställs mot förstörd natur. 

Man redovisar skogsavverkningens inverkan på rennäringen, vindkraftparkerna i Borgvattenområdet, gruvan i Laver och Cementas verksamhet på Gotland. Aftonbladets artikelserie beskriver den konflikt som vi har skapat genom att abrupt avstå från att använda fossila bränslen. Journalister har vanligen inte teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och reportagen blir färgade av detta faktum. Jag vet inte hur det är i detta fall. Vad vill AB med dessa artiklar? Mina reflektioner rör främst den senaste artikeln.

Minskade utsläpp ställs mot förstörd natur. Ja, det kan vara sant när det gäller koldioxidutsläpp. Vindkraftparker och avverkning av biobränsle påverkar. Men skall vi gå tillbaka till ett samhälle där vi inte fortsatt kan utnyttja de resurser som finns i jordskorpan? Allt går inte att återanvända. 

Men fabriken har också haft en helt annan påverkan. Den har bidragit till att regnskogen brinner i Amazonas och till att isarna smälter i Arktis. Ja ja, klimatalarmismen förnekar sig inte! Att regnskogen brinner i Amazonas beror på att man vill utöka odlings- och betesmark. Isarna smälter inte i Arktis mer än vad som kan förklaras av klimatets naturliga variation. 

Efter två-trehundra års förvaring kommer koldioxiden ha omvandlats till mineral i det omgivande berget. Det innebär i princip att koldioxiden flyttas från berg till berg. Samma process hade skett om man låtit gasen gå ut i luften och naturen göra sitt jobb. Koldioxid absorberas av havet och bildar kalksten. Jämvikten mellan koldioxid i luften och vattnet styrs av vattnets temperatur. Länk.

Den nya gröna produktionen kräver el. I enorma mängder. För Slitefabriken handlar det om en femdubbling. Något som inte bara förutsätter ny vindkraft på fastlandet utan också en helt ny överföringskabel till Gotland. Kostnaden på två miljarder vill det tyskägda cementföretaget att skattebetalarna står för. Här kunde Aftonbladet ha redovisat hur mycket el som processen behöver och jämföra det med hur många villor det motsvarar. Det är svårt för en oinvigd att förstå. Bra att tidningen beskriver den situation där verksamheten för att bli ”klimatneutral” förutsätter att staten svarar för erforderlig infrastruktur. Men man duckar frågan om varifrån elen skall komma.

Man ställer dessutom ytterligare ett villkor för att överväga investeringen: att under de närmaste tjugo åren få bryta sig ännu djupare in i det gotländska urberget. Det är väl naturligt att en industri vill säkra sin råvarutillgång för att göra investeringar. 

De senaste tjugo åren har Karin Mårtensson sett hur naturen i socknens skogar förändrats. Träden torkar och kalkstenshällarna brer ut sig. Rötterna har fått allt svårare att få tag på vatten. Den fridlysta orkidéen guckuskon, som lockar besökarna ut i markerna om våren, har blivit kortare och klenare.

– Det nya kalkbrottet är tänkt att bli betydligt större än i dag och femton meter djupare.

Ingen vet hur grundvattnet leds fram. Ska vår lokala miljö offras för att resten av världen ska få tillgång till cement?

Kalkbrytningen är redan nere 40 meter under Tingstäde träsk, berättar hon.

– Jag och många med mig är oroliga för att hela sjön kommer att försvinna i fall ännu flera vattenförande ådror sprängs av.

Naturen förändras hela tiden. Mycket kan bero på människans lokala påverkan, samt de naturliga förändringar som alltid sker i klimatet. Det är bara att titta på historien hur kulturer har blomstrat och fallit. Jag känner inte till hur nederbörden över Gotland har förändrats de senaste 20 åren. Markslitage kan även ge upphov till kala berghällar. Sjöar finns, i vanliga fall, till följd av att bottenmaterialet är tätt och kan kvarhålla vattnet. Tingstäde Träsk har ett maximalt vattendjup av 1,7 m. Sjön är dessutom dämd. 

Den torra och rekordvarma sommaren 2018 ställde allt på sin spets. Trädens rötter kom inte längre åt vatten och torkan blev förödande.

Karin Mårtensson iakttog hur barren på tvåhundraåriga tallar skiftade från grönt till brunt. Hur de därefter började falla av. Hur hela träden till sist färgades gråa. Nu står vi i en skog av döda och döende och ännu levande tallar.

Men det har inte någonting med grundvattennivåer att göra i det här sammanhanget. Träden, framför allt tallarna, har grunda rötter som söker sig ner i bergsskrevor. En torr sommar är förödande för växtligheten, men sådana har inträffat förr. 

Det finns de som hävdar Cementas omställning motverkar ett verkligt skifte. Att den gjuter fast oss i ett system, och ett byggmaterial, vi behöver lämna.

I så fall hade varit på sin plats att fråga; vilka material skulle kunna ersätta cement? Det finns säkert tankegångar. Cement är ett material som har använts under lång tid och av många kulturer. Men utvecklingen går framåt. Användning av trä som byggnadsmaterial är beprövat, även om det inte finns lång erfarenhet av högre och större byggnader. Stål och betong är, vad jag känner till, de enda material som passar för de ofta höga byggnader som uppförs i dagens samhälle. Men det kanske är vettigare att tänka långsiktigt. Hur vill människor bo i det framtida samhället och hur kan i så fall befintliga byggnader anpassas. Där jag hade mitt kontor blev det efter ombyggnation högt i tak i den nya glest besökta gallerian! Golvytan, hela rummet, togs helt enkelt bort. 

Cementas verksamhet ska nu prövas av mark- och miljööverdomstolen. De har att bedöma relationen mellan nyttan av verksamheten och de miljömässiga aspekterna. Jag kan inte tänka mig annat än att de kommer fram till att verksamheten är tillåten. Att inte nyttja de naturresurser som finns i landet känns för mig som en felprioritering! Kan inte se att de miljömässiga aspekterna skulle överväga. Det finns även principiella aspekter kring detta. Ett nej till brytning skulle ge en ny praxis. De svenska cementtillverkarna kan använda bränslen som i annat fall behöver kvalificerad förbränningsteknik som jag inte tror finns inom landet. I varje fall har man inte tillstånd till detta. 

Försiktighetsprincipen kan bli en kvarnsten för Sverige om den drivs in absurdum. Jag har svårt att se att djupare dagbrott kommer att dränera närliggande sjöar. Erfarenheterna från gruvverksamhet pekar inte på det. 

Cementas ansökan handlar om mycket mer än koldioxidutsläppen. Det beror på att betong under sin livstid suger åt sig koldioxid och därmed delvis reducerar de koldioxidutsläpp som följer av produktionen av cementklinker. Länk. Att lägga in ”Hotar Gotland” i rubriken var väl att ta i. Ingen vill ha en stor fabrik på sin bakgård, samtidigt som verksamheten är en förutsättning för samhällets existens. Naturen har en förmåga att återställa sig själv om vi lämnar den ifred. Även om såren från stora verksamheter finns kvar i själva grundstrukturen. 

I klimatomställningens spår. Tidningen vill att vi ska tro att vi kan påverka klimatet. Men historien har visat att klimatet går sin egen väg. Bara tanken på att en gas, bland alla som ger ett för det biologiska livet lämpligt klimat på planeten, är den enda som påverkar klimatet är absurd. Man kan se artikeln som lobbying för mer kärnkraft, ett intryck som förstärks om man läser alla fyra som tidningen har publicerat. I det fossilfria samhället behövs energi för att omvandla utsläppen till flytande koldioxid som lagras. Sol- och vindkraft står inte för den stabilitet som den framtida cementindustrin efterfrågar. Framtida generationer kommer att ifrågasätta hur vi tänkte!

Att skilja på verk och person

Debatten har varit riklig den senaste tiden när det gäller frågan om att skilja på verk och person. Den fick ny fart när media vände ut och in på en rapartist Yasin som visade sig vara misstänkt för grova brott. Den förhärskande synen tyckte vara att man skall skilja på verk och person. Det har framförts om nobelpristagaren Peter Handke, om Yasin, om Woody Allen och många andra. Valet av föremål har varit betingat av dessa personers utsatthet och granskning. Idag har framlidne Michel Foucault kommit i blixtbelysning efter påståenden av en amerikansk författare, Guy Sorman.

SvD skriver: Pedofil, rasist, kolonialist, fransk imperialist. Michel Foucault, en av 1900-talets största tänkare, anklagas för att ha våldtagit barn i Tunisien på 60-talet. Samtidigt rasar debatten om sexuella övergrepp på barn inom fransk intelligentia vidare. När den fransk-amerikanske författaren, filosofen och ekonomiprofessorn Guy Sorman i början av mars i år intervjuades om sin senaste bok, ”Mon dictionnaire du Bullshit” (Min ordlista över skitsnack), gjorde han ett litet utlägg om litteraturens ”skithögar”.

Om Foucault sägs: Det Foucault gjorde med små barn i Tunisien, och som jag såg och anklagar mig själv för att jag inte anmälde den gången; det är inte så att det får mig att förkasta Foucaults verk, men jag läser dem på ett annat sätt, sa Guy Sorman i programmet ”C ce soir” i kanalen France 5.

Den självbekännelsen av Guy Sorman är intressant därför att han vågar opponera mot kulturkritiker som uppvisat en principfasthet som saknar trovärdighet och respekt. Antingen att skilja på, eller att inte skilja på verk och person är inte möjliga alternativ om man hävdar att människan är ofullkomlig. Så är det med ”economic man” och andra tillämpningar av tanken på rationalitet. En skribent i UNT ansåg: Viljan att skilja på verk och person grundar sig på en oförståelse för hur människan fungerar.

Ändå är det förmodligen så att de som hyllar Foucault kommer att fortsätta vara hängivna. Men kanske med en bitter eftersmak i fortsättningen. Foucault har skapat verktyg till fördjupning och klarsyn om diskursernas teori oavsett om han kan betraktas som ”skithög”. Dock, det går inte att förhindra flash-backs om hans avskyvärda handlingar. Sant eller falskt.

Hans rika produktion framgår hos Libris. Där finns 1.728 verk av eller om  Michel Foucault. Nytillskottet ”Mon dictionnaire du Bullshit” av Guy Sorman ej inräknad!

Ibra sätter fart på debatten om vindkraft

Zlatan Ibrahimović har satt fart genom ett inlägg på Twitter den 6 april. ”Det som fått mig att investera och vara i Offerdal är en storslagen fjällnära natur. Jag ifrågasätter klokskapen i att förstöra denna fina natur med en storskalig vindkraftsindustri”#jämtland

Utspelet har gått som en chockvåg genom media, sociala media och gammelmedia, lokalt och riks. Hans insats lär vara avklarad för den här gången. Det stora är att han når ut till hela 7,4 miljoner följare på Twitter. Det viktigaste är att han har nått ut till nya grupper. Hans fans är fotbollsfantaster, men även folk av andra slag som följer Sveriges och troligen världens största sport.

Ett problem kan vara att utspelet om vindkraft i Offerdal, Jämtland riskerar att bli engångsföreteelse. Det som behövs är fortsättning och uppföljning. För det finns inga givna mekanismer. Utspelet kan t.om bli en nackdel om folk uppfattar uttalandet som egoism. Fortsättning följer. Ibra är för stor för att kunna nonchaleras.

Sabunis genomtänkta chansning

Liberalerna har idag med 2/3 majoritet beslutat om att öppna för samtal med alla riksdagens partier. Frågan för den närmaste framtiden är om partiet klarar fyra-procent-spärren vid nästa val. Beslutet idag innebär en spark i ändalyktet på partiledarna för S, C, Mp och V som högljutt förklarat att de inte litar på M, L och KD när det gäller att hålla stånd mot SD.

Vem tycker inte om en underdog som Sabuni? Nyamko Sabuni gjorde en väl genomtänkt chansning. Luften känns plötsligt renare. Hoppas att det räcker ett tag.

FHM och Big Pharma gör kalkyler på mänskligt liv

Idag har AstraZeneca och FHM avslöjats i SR Studio 1 om något som inte är en nyhet för alla tänkande individer. På frågan om vad som ska ske med volymen på 30 miljoner doser som hittats i Italien, kunde inte Big Pharma svara. ”När kan du svara?”, frågade reportern. ”Nej, jag vet inte, jag kan inte svara”, framhärdade representanten för Astra Zeneca. Ett trovärdigt svar hade varit: ”Jag vet inte men jag kan försöka kolla och återkomma.

Att nu förorda vaccin från AstraZeneca för personer över 65 år tycks inte vara annat än en kalkyl, där äldre värderas lägre än personer under 65 år. I sak är det logiskt i en strikt begränsad nyttokalkyl. Det moraliska felet är att kalkylens konstruktion inte redovisas.

Det verkar som att FHM och Big Pharma inte grundar beslutet på medicinska överväganden, utan på en optimeringsmodell som utgår från befintliga resurser av vaccin och personal, med skilda värden på äldre och yngre. Förmodligen också andra faktorer, men det håller de tyst om.

Littfest i Umeå 18–20 mars 2021, digitalt med 450 besökare

Å ena sidan. Samekulturen, eller rättare sagt samekulturerna, utjämnas och anpassas på gott och ont genom att representanter av vitt skilda slag stöps i en form som Littfest. Romerna fick en egen programpunkt. Varför ska Umeå vara samlingsplats för och exponering av språkliga och kulturella minoriteter? 

Om nu en Littfest ska arrangeras i Umeå, är det tillgången på infrastruktur som är avgörande? Eller kommunikationerna? Varför så få deltagande kulturpersonligheter från Umeå, schälva Ume? Men ok, där fanns musikern Dennis Lyxzén från Umeå och författaren Svante Bäckström från Rickleå i grannkommunen Robertsfors. Ja, från samma kommun kom även Karin Smirnoff, Hertsånger som gjort framgång med sin romantrilogi om Jana Kippo från Smalånger.

Veganism som rörelse fick en tillbakablick tack vare Umeås historia från 1990-talet som veganstaden i Sverige. Men dramaturgin från 90-talet kom inte fram. Moderatorn för samtalet var bara 10 år då. Men Dennis Lyxén, musiker, Straight Edge kunde berätta desto mer. Lisa Gålmark, historiker kunde sätta in veganstaden Umeå i ett större och längre perspektiv med feminismen som förhoppningsvis sådde ett frö hos de unga i publiken.

Kulturarbetare fick möjlighet att framträda tack vare finansiering från det offentliga, något som inte redovisades.

Då kommer medaljens baksida : Å andra sidan.

Problemet med exploateringen av Norrlands natur och naturrikedomar berördes endast i förbigående, trots att författaren Po Tidholm* medverkade som en av två programledare. Den andra var kritikern och författaren Yukiko Duke. Po Tidholm hasplade ur sig helt kort att Northvolt, med tre tusen anställda i starten, tänker lösa hela sitt behov av råvaror i Norrland. Storbolag ska lösa sitt energibehov genom vindkraften för totalitär elektrifiering av samhället. Vindkraften inkräktar på samernas rättigheter. Känn på det! Här kommer konflikten i öppen dag. Motsatsförhållanden borde ha fått plats en hel dag. Men då skulle nog det ekonomiska stödet till Littfest från Makten utebli. Littfest i Umeå är i grunden en av många uttryck i kampen för överlevnad för minoriteter mot majoritetsbefolkning. Så länge industrisamhället har de politiska och ekonomiska resurserna är kampen ojämn. Littfest kan bidra genom att öppna ögonen på ett fåtal i befolkningen. 

* Tidholm, Po, Norrland: essäer & reportage, Teg Publishing, Luleå, 2012