100 miljoner på flykt

14 miljoner på flykt i Ukraina, inom landet och i utlandet. UNHCR räknar med 199 miljoner på flykt i hela världen. Dessa siffror är så höga att det inte går att ta in. Ändå sker daglig rapportering i media som vilken nyhet som helst i nyhetsflödet. Enda möjligheten att undvika passivitet är att individer och grupper lyckas bestämma sig för att göra något. Handling har kommit till stånd på flera andra områden. Kommer någon karismatisk person att träda fram? Eller kommer småborgerlig egoism att hindra människorna att försöka sätta solidaritet högt?

Varifrån har NATO-anslutning fått stöd?

Rune Lanestrand diskuterar politikerna som han betraktar som kuppmakare med beslutet att ansöka om medlemskap i NATO. Svenska folket får inte uttrycka sin vilja i en folkomröstning.

Det talas knappast alls om varifrån Magdalena Andersson fått sin oomkullrunkeliga tro på USA och ledarskapet, nu med Biden som president och med uppbackning genom Demokraterna. Det är rimligt att ställa frågan om hennes hemmahörighet och värderingar från sin utbildning vid Handelshögskolan i Stockholm, med grundexamen och med icke avslutade doktorandstudier. Bandet till elitskolan HHS finns också genom hennes man som är professor därstädes. Det går inte att bortse från att denna dubbelbindning har skapat ett inflöde och upptagande av värderingar som kanaliseras genom studier, forskning och sociala kontakter. Konkreta belägg för indoktrinering finns knappast att visa på i samband med NATO-ansökan med den tidshets som präglat processen. Men frågan kan ställas. Märkligt att detta inte gett upphov till stor diskussion. SAP och arbetarrörelsen har hämtat mycket från idévärlden i Väst och frågan pockar på ny forskning. Hur har indoktrineringen med värderingar format svensk utrikespolitik genom SAP och dess stödpartier under 1900-talet och början av 2000-talet?

Terrorister eller frihetskämpar

Sverige har försatt sig i en mycket svår situation pga. Turkiets bemötande av ansökan till NATO. Problemet borde naturligtvis ha insetts långt tidigare av regeringen efter konsultation med UD och andra experter. Inga eftergifter bör göras till Erdogan som representerar oförsonligt hållning. Risken är väl att han byggt ett välde som inte tål någon som helst kompromiss. Det skulle få följdverkningar på Turkiets relationer till Putin. Ocksåvidare frestas jag tillägga. Erdogan har lyckats göra sig till proppen i kloakröret. Vem/vilka blir propplösare?

Förvandlingen till 51:a delstaten i USA

Magdalena Andersson, Sveriges statsminister är värd respekt för sina ansträngningar att genomföra NATO-förhandlingar. Det gäller också för Samuel Ninisto. Finlands president. Båda har ett uppdrag att rädda länderna från krig där Ryssland är angripare. I processen deltar och exponeras ett flertal länder som har en lång historia med tider av nedgång och tider som stormakt i sin del av världen. För en historieintresserad person kan därför delar av NATO-pricessen upplevas som absurd. Sverige har inte bara levt under fred i mer än 200 år. Sverige har också varit stormakt i Europa. Ryssland har varit stormakt under sovjettiden. Turkiet har varit stormakt som nådde ända till Wien. Österrike var ihop med Ungern en stormakt i Centraleuropa. Så kan man fortsätta med uppräkningar av länders uppgång och nedgång i termer av territorier, folk, ekonomier, språktillhörighet etc.

För Sverige med lång och tung historia kan det kännas som ombytta roller att behöva resa till Amerika för att lägga fram sitt ärende för makthavarna. Sverige som USA:s 51:a delstat känns inte bara som en fyndig formulering utan som en process på väg att cementeras som tillstånd för lång framtid. Det är viktigt att hålla i minnet att processen med NATO och USA som makten bakom ännu inte är genomförd.

Med ett hopp in i framtiden kan var och en försöka föreställa sig hur det kommer at kännas. Från att tidigare ha varit medborgare i kungariket Sverige, känt världen över för sin alliansfrihet, att genomgå ett förvandlingsnummer till medborgare i USA:s 51:a delstat. Nationell överbyggnad kommer att bestå under en tid, för att så småningom mattas till kulisser som kan beskådas på museum. I sammanhanget ska vi inte bortse från våra nordiska grannländer som också starkt ökar sitt beroende. Som det ser ut idag kommer Sverige och Finland, liksom de andra nordiska ländernas företrädare att få gå ned i spagat för att underkasta sig USA och EU.

Tänk på detta när du lyssnar på Magdalena Anderssons av nödvändighet undergivna tal till USA:s ledarskap för att känna om det är framsynt eller absurt.

Hur tänker du om risk?

Rolf Ekéus gav lyssnarna en varning om krigsrisker, ”En historisk tragedi” intervju i P1. Han har, kanske mer än någon annan offentlig person pekat på risker för en NATO-ansökan. Bland annat pekade han på att Sverige blir tvungen att delta i utpekandet av mål för kärnvapenattack som svar på ett motsvarande anfall från Ryssland. Detta skulle medföra ökad risk för att den lede Fi då kan utse Sverige och Finland som mål. Efter detta inses att krigsrisken har diskuterats alldeles för lite.

Utan att fördjupa sig i denna fråga finns det anledning att se på svenskarnas vilja att ta risker. Det yttersta hotet är då kärnvapen. Mer än 70 procent av svenskarna har sagt sig stödja en NATO-ansökan. I vad mån har personer i denna stora grupp tänkt och bedömt ett kärnvapenangrepp på Sverige? Hur har tankarna gått? Har man försökt kvantifiera, på något sätt grovt eller fint, rakt eller snurrigt? Det förefaller som om människorna i denna grupp anser risken så liten att det inte kan uppväga fördelarna med ett medlemskap i NATO. Men i vad mån har svaranden tänkt på konsekvenserna av ett kärnvapenanfall där svaranden kan tänkas befinna sig. Konsekvenserna kan vara att allt levande förintas, likaså det materiella med konsekvenser där endast fantasin sätter gränser. Det kan antas att några uttrycker riskerna i sannolikhetstermer. Vad den blåögde dåren inte inser är att även om risken är aldrig så liten, så är konsekvenserna förödande.

Inom gruppen av NATO-positiva finns troligen ett mycket stort antal som då och då kan köpa en lott, låt säga penninglott eller trisslott. Motiven för att köpa lotten kan var av många olika slag. Inte bara chansen att vinna en liten eller stor summa pengar. Motivet kan vara nöjeslystnad, eller spelbegär för vilket personen är villig att göra uppoffringar. Uppoffringen kan vara att cykla i värsta regnet till kiosken och betala en summa pengar för en eller flera skraplotter. I denna och liknande situationer spelar det mindre roll att medvetandegöra stollen om den minimala vinstchansen.

Sensmoralen är då att människan ofta nöjer sig med låg sannolikhet när det gäller sannolikheter för positivt utfall, som kan vara pengar med mera. Det sannolika ekonomiska värdet av en lott är mycket lägre än lottpriset. Däremot tycks människan vara extremt riskbenägen i NATO-fallet, att döma av sina tillkännagivna val. Det sannolika ekonomiska värdet, som är negativt, för en fullträff med kärnvapenmissil är extremt högt. Det kan vara början på utplåning av allt liv på vår planet.

Respekt inför motstånd till NATO

Rune Lanestrand är trogen sina ideal från tiden som aktiv politiker där han verkade för småjordbrukets roll. Han var också aktiv i motståndet til kärnkraft, i energiproduktion med farligt samband till kärnvapen. I NATO-frågan har han varit konsekvent motståndare till anslutning. Han saknar fullständigt politisk prestige. Nu är det bara timmar kvar att förhindra insändandet av gemensam ansökan från Finland och Sverige. Detta är otänkbart. Det är också otänkbart för Turkiet att driva igenom ett veto har vi förstått av medias underökningar.

Vi ser fram emot Runes fortsatta bevakning av NATO. Han har en sällspord förmåga att avslöja stridspittarna inom flera politikområden, nu inom svensk försvarspolitik. Det kan inge stor respekt för många oavsett personlig inställning till NATO. Teoretiskt, som det brukar heta, finns möjlighet för den nordiska delen i NATO att verka för nedrustning av kärnvapen.

Vad gjorde Du när det historiska beslutet om NATO fattades?

Klockan är några minuter över 17 när en röst i Sveriges Radio meddelar att socialdemokraterna beslutat sig för att föreslå att Sverige söker inträde i NATO. Reportern förvarnade om att det är ett historiskt beslut som lyssnarna skulle få ta del av.

Då är det också läge för alla och envar att tänka efter inför framtida tillbakablickar. Var är du och vad jag gör du när nyheten kablas ut? Själv gör jag absolut ingenting mer än att lyssna på radion.

Hälsa och ungdom kan bytas mot hotet att använda kärnvapen

Finlands president ringde häromdagen till Rysslands president enligt uppgift i media. Ett lugnande besked gavs av Rysslands president att Finlands ansökan till NATO inte tas som ett hot mot Ryssland. Inför offentligheten har meddelats att leveranser av el stängs av den 14 maj, vilket motsvarar tio procent av Finlands årsförbrukning. Denna uppgörelse framkallar spekulationer. Varför så återhållsam mot Finland?

Media har spritt bilden och uppfattningen att Rysslands president är sjuk, mycket sjuk. Det uppges att han bland annat drabbats av cancer.

Om man lägger ihop 1+1 kan man med hjälp av fantasi anta att sjukdomen har blivit en bricka i spelet. Det inses lätt att den högsta önskan är att bli fri från sjukdom. Det är rimligen det mest värdefulla överhuvudtaget. Om jag förfogade över kontakter med pengar och den främsta expertisen i världen, möjligen i Finland, skulle jag sälja icke-aggressionspakt mot hälsa. Den här beskrivningen är kärnan i en idé. Att realisera idén torde vara möjligt med hjälp av skarpa hjärnor som får samarbeta med säkerhetstjänsten i de båda länderna.

Om fantasin slår fel, kan idén ändå bli intrigen i en bästsäljande roman. Alltid något.

Stopp och belägg varför det är så bråttom med NATO-ansökan

”NATO-hyckleriet når oanade höjder” skriver Rune Lanestrand på sin blogg där han gisslar socialdemokratins hunger att bevara makten. Det gäller också andra riksdagspartier.

I sammanhanget bör kritiken upprepas mot att stänga fullt fungerande kärnkraftverk. Lördagen den 14 maj stänger Ryssland av elleveranser till Finland som motsvarar tio procent av årsförbrukningen i Finland, vilket sätter tryck på Sverige att ersätta bortfallet.

All fokus är för närvarande riktat mot Finlands beslutade och Sveriges eventuella ansökan om medlemskap i NATO. Allt med högsta hastighet. Det gör att väljarna tappar uppmärksamheten på stora viktiga frågor, som energipolitik, jordbrukspolitik, penningpolitik, finanspolitik och många andra politikområden som också måste prioriteras. Om prioriteringarna blir för många och krävande då kan det bli skit av allting. Vem vill ge den gåvan till den lede Fi? Därför är det väl använda minuter att läsa Rune Lanestrand.

Onämnbara men betydelsefulla problem i konflikter

Turkiets president Erdogan vill inte att Sverige och Finland ska bli medlemmar i NATO. Hans argument är att Sverige har blivit tillflykt för terrorister, främst PKK. Det kan tolkas som ett legitimt argument på många håll i världen. Men är det trovärdigt och tungt vägande? Är det en dolkstöt i ryggen på Sverige för engagemanget i samband med pogromerna mot armenier? Sverige genomförde en kampanj 2010 för att rikta världens blickar på ett folkmord 1915. En diplomatisk kris uppstod 2010 mellan Sverige och Turkiet dä respektive ambassadörer kallades hem. Det finns konflikter som aldrig blivit utklarade mellan de båda länderna. I nuvarande situation har Turkiet valt en av konflikterna som passar processen. Det råkade bli Sveriges relationer till PKK. Tacksamt att tillgripa, tacksamt och möjligt att förhandla bort. Kanske i utbyte av någon fördel, ännu icke nämnbar.

När det gäller Rysslands sedan lång tid framförda argument mot att få fler Natoländer inpå sina gränser finns något som är svårt att kommunicera. Egentligen är det bara att titta på kartan för att förstå mer av Rysslands position. Med Sverige och Finland som NATO-medlemmar bör vem som helst kunna förstå något av djupt mänskliga reaktioner. Avståndet till Västerhavet blir mentalt oerhört mycket större. De andra länderna kring Östersjön är redan medlemmar i NATO. Kaliningrad, ett län i Ryssland, är ett andningshål men ser ändå ynkligt ut för att vara fönster mot Väster för världens till ytan största land. Ja, men vattenvägarna då med Finska viken som utfart till internationellt vatten? Ett försök att tolka den mentala upplevelsen leder dock fram till att ”ryssen” kan känna sig ännu mer inklämd om Sverige och Finland ansluter sig till NATO. Känslan kan finnas för alla nivåer, i luften, på havet och under vattenytan. Poängen för detta försök till tolkning av ”ryssens” mentalitet är att det inte går att använda i realpolitik. Ett icke-problem för ”ryssens” motparter.

Så här kan man fortsätta att inventera vad som kan kallas pseudogeopolitik. Pseudoproblem kan vara omöjliga att föra in i säkerhetspolitisk analys; icke förty kan de vara relevanta för någon av parterna.