Är Corona-strategier blott synpunkter?

Numera diskuteras s.k. strategier för Corona dagligen och stundligen. Det pågår i Sverige och hela världen och mycket kommuniceras i media av alla slag. Idag måndag har vi sett att Tom Britton, professor i matematisk statistik vid Stockholms universitet har lagt fram en ny strategi i DN debatt, ett fempunktsprogram.

  1. Kontaktspåra enstaka fall och inför förstärkta lokala restriktioner.
  2. Reservera förstärkta nationella restriktioner, för situationer med mer omfattande smittspridning inom landet respektive andra länder.
  3. Vänta med att lätta på ytterligare restriktioner till mitten av september.
  4. Inför därefter successivt lättnader i fysisk distansering för gruppen 70+ och befolkningen i stort.
  5. Rekommendera användande av munskydd vid trånga folksamlingar inomhus.

Här finns inga budgetrestriktioner satta, vilket inte motsvarar den s.k. verkligheten. Budgetrestriktioner finns överallt mer eller mindre tydligt formulerade. Programmet skulle behöva genomgå ytterligare bearbetning. En del i den bearbetningen är att kvantifiera och prissätta olika aktiviteter och resurser som Britton har föreslagit. Det är ett mycket omfattande arbete som måste bedrivas på både statlig och regional nivå. Om vi tänker oss att Brittons program vinner gehör så bör det av nödvändighet förvandlas till ett program med budgetrestriktioner. Uttryckt på annat sätt måste personal på alla nivåer, från räknenissar till hyllade nationalekonomer göra beräkningar utifrån budgetramar, kort sagt vad aktiviteter och resurser får kosta. Etiska problem uppkommer oavsett om budgetramar kan hållas eller kommer att överskridas. Den svära frågan kommer att bli: Vad är ett människoliv värt? Detta måste brytas ned i värdet per levnadsår för olika stadier i livet. Hur obehagligt det än kan vara att inse detta kommer det att bli nödvändigt om kravet är att maximera nyttan av en viss mängd pengar. Strängt taget räcker det inte med att prissätta levnadsår för olika stader i livet. Även livskvalitet och variationer behövs i kalkylen. Värdet på ett levnadsår är då lägre för en Corona- patient som undergått svår behandling som satt ned livskvaliteten. Är en kvinna som kan föda barn mer värd än en man? Är vissa yrkesgrupper mer värda? Så kan man fortsätta långt och länge.

Det sorgliga är att dessa frågor är oundvikliga. Men få vågar tala om det. Uppenbarligen har inte Tom Britton velat ta upp priset på ett människoliv som en parameter. Det är mycket besynnerligt att han inte ens berört frågan. Har begreppet strategi devalverats under ett halvårs Corona-kris? Står strategi numera för synpunkter i allmänhet snarare än för strikta analyser. Det är isåfall djupt olyckligt att devalvera begrepp som strategi eller matematiska modeller. Britton har undertecknat artikeln: ”professor med smittspridningsmodeller som forskningsområde.” Han gör således inte anspråk på att uppnå ett teoretiskt optimum. Det kan ses som en reträtt, en mycket vis reträtt för honom inför ouppnåeliga mål. Men detta kan ändå inte undanröja den svåra etiska frågan om hur människoliv ska åsattas ett pris i kalkyler. Det är den dystra verkligheten.

Säkerhet och risk inför årsskiftet 2020/2021

Vi går mot hösten, fortfarande med en efterhängsen och skön sommar trots allt. Trots Corona-kris, EU-kris, krigsrisker globalt och i vårt nätområde. Tillvänjningen är förbluffande stor. Koka grodan-metaforen kan tas fram allt oftare, men tycks inte fungera som varnande exempel. Kanske är det bra. Med rädsla för utmaningar och faror blir det kanske värre. Men risken är också att allt brakar samman värre efter den tillvänjning som ständigt pågår till kriser.

Den enskilde har nu sämre överblick eftersom arbete hemifrån blivit utbredd. Det är vad vi tror. Kanske har många företagsamma personer tagit egna initiativ med kontakter för att känna av livet som pågår. I företag kan risk och osäkerhet bli monumental. I många branscher är julhandeln en tung del av årsbudgeten. Låter det löjligt småborgerligt att påpeka det? Men så är det. Resursanvändning och omsättning under andra halvåret blir nu svårare, mycket svårare att budgetera. Det torde vara för tidigt att antecipera konsekvenser av Amazon. Det är svårt som det är redan utan Amazon. Effekterna av Amazon kommer med kraft först 2021.

Den privata sfären kommer att påverkas än mer av pågående Corona-kris och andra kriser. Slitaget på familjen och partners ökar med uppbrott och separation som följd.
Det gör det ännu svårare för verksamheter av alla slag. När januarimorgon 2021 randas, hur ser det ut då? Är stora delar av företag och samhälle utslagna, även om betongväggarna till synes ger intryck av oföränderlighet? Väggar i betong eller korslimmat trä kan också spegla ett Fata morgana.

Blir det (mycket) värre i höst?

Problemen är stora och många runt om i världen. Hur kan världen beskrivas sommaren 2020 under pågående coronakris? Coronakrisen har kommit utöver den klimatkris som FN och många medlemsländer förfäktade vid Pariskonferensen. EU-ländernas stödpaket förhandlas där utgången inte är given. Därutöver finns Mellanösternkris som på nytt kan blossa upp. Mänga regionala kriser och krig pågår sedan decennier med svältkatastrofer som rapporteras i media. Det fanns redan före corona oerhört många och stora problem. I dagarna har en beräkning gjorts av USA:s nedgång i bruttonationalprodukt andra kvartalet 2020.

Det största ekonomiska raset i USA:s historia är ett faktum. Under årets andra kvartal krympte bnp med en tredjedel – 32,9 procent – mätt på årsbasis.

Källa: Global Politics.

En avgörande förutsättning för politikernas och opinionens bedömningar och reaktioner är medias rapportering. Kriser kan fortsätta utan att vi får veta särskilt mycket.Vem vet vilka skärmytslingar som pågår i sydkineska sjön mellan USA och Kina när världens korrespondenter vilar ut under sommaren. Augusti är semestermånad i många av Europas länder. En praktisk fråga av vikt är hur mediabevakningen fungerar under augusti. Tystnaden kan misstolkas som att lugn råder och att återhämtningen under coronakrisen tickar och går. Så behöver det alls inte vara i verkligheten. Vi kan under hösten, efter semesterperioden få nya larm om smittspridning och ekonomiska kollapser runt om i världen. Det kan bli betydligt mer obehagligt än under den våg av coronakrisen som upplevdes under våren och försommaren. På senhösten är humöret förmodligen mycket känsligare med tanke på kommande vinter (på norra halvklotet) när samhällsmaskineriet utsätts för större påfrestningar. Det kan vara värt att påminna om ett sorgligt faktum: Vi går inte längre mot sommar och sol med känslan av att det mesta ordnar sig. Ekonomisk politik har i hög grad varit inriktad på att sprida lugn och tillförsikt. Håller det eller kommer paniken krypande?

Tilläggas kan att liknande funderingar torde finnas lite varstans, men att missriktad hänsyn att inte oroa håller tillbaka frispråkigheten hos andra.

SvD Vilseleder läsarna om ”giftmassor”

Av Miljörealisten

SvD hade den 23 juli en artikel om 2.400 ton lera från byggen i Stockholms innerstad som hamnade på en åker Södermanland. Artikeln kännetecknas av få grundläggande fakta men mycket spekulation. Det är det slag av journalistik som vi skattebetalare skall vara med och subventionera vare sig vi vill eller inte. Som underlag för granskningen av artikeln har jag använt mig av domen i ”Black mass”-målet, domen avseende tillåtlighet för Slussenprojektet, 2015 samt Stockholm stad, Exploateringskontoret, kontrollprogram för schaktmassor, muddermassor och sediment under byggtiden.

SvD skriver att under vattnet (där Guldbron och ersättningen för Centralbron placerades) tickar en miljöbomb. Det stämmer inte med den miljödom som lämnades för Slussen. Av de 400 prover som har tagits understiger 90 procent MKM och 40 procent KM. Marken bedöms därmed inte vara förorenad. 

SvD skriver om ”black mass” att den är mycket giftig. Den klassas som farligt avfall, det är korrekt, men därifrån till att den mycket giftig är steget stort. Frågan är vad tidningen skall skriva om avfall som faktiskt är mycket giftiga?

Lars åker innehåller höga halter oljerester och spår av nickel. Farligt nära nivån för farligt avfall, men inte för vilken parameter. Analys av olja har en svårighet. Den reagerar även för naturligt förekommande ämnen i jord. Det senaste exemplet är när man bygger nya vägar och hittar olja i det som alltid varit åkermark. All jord innehåller spår av nickel så informationen är tyvärr meningslös. Nickel får tillföras åkermark med slam från reningsverk och det finns regler avseende tillförseln per ha och år. Detta hade man kunnat jämföra med.

När man drog upp draggen i Riddarfjärden luktade den illa, men det kan vara resultat av en syrefri botten! Bottensediment kan ha, oavsett om det förekommer föroreningar eller ej, en kraftig lukt. Det är inte nödvändigtvis föroreningarna som luktar! 

Sediment från Riddarfjärden är kontaminerat med tungmetaller och andra miljögifter. Men det är ju från bygget vid Slussen som sedimentet kommer och där har man muddrat djupt. Att föroreningarna klingar av med tilltagande djup och delats in i olika klasser avseende användning framgår av Stockholms exploateringskontors anvisningar. 

Sammantaget innebär det 100.000 tals ton förorenat sediment enligt SvD. Detta motsägs av fakta från kontrollprogrammet. 

Miljökontoret i Eskilstuna har gjort bedömningen att gräva upp massorna från den vägbank som anlades inte är ett alternativ. Min personliga uppfattning om miljökontoret i Eskilstuna är att de är noggranna och inte sopar något under mattan. 

SvD skriver om ni (Miljökontoret Eskilstuna) hade anat att det var muddermassor från Stockholm, hade de fått användas i vägen då. Det hade sannolikt blivit ett nej. Men svaret utvecklas inte, sannolikt beror det på avfallslagstiftningens tillämpning. Inte på massornas farlighetsgrad.

Sören Fouganthines kommentar är höjdpunkt i artikeln. Provtagningen bör göras av en oberoende person, med tillräcklig fackkompetens. Det är inte enkelt att provta massor och få ut representativa prov! Men i en bildtext återfinns texten: Tom Arvidsson och Sören Fouganthine vill att marken runt Bälgvikensjön i Eskilstuna saneras. Det hela ger ett inkonsistent intryck för en oinsatt läsare. Hur kan man uttala sig om massor som man inte vet om det är relevant provtagna?

De massor som hamnade på Fogdö sägs komma från Slussenprojektet. Massor från detta projekt delas in i olika klasser och entreprenören fick själv avgöra var de massor som har föroreningshalter, mindre än känslig markanvändning, skall nyttjas. 

I artikeln säga att ett lass hade ”höga nickelhalter” vad det nu är i förhållande till vilken referensram. 

Lars på Fogdö har tydligen begått något brottsligt, ringa miljöbrott (?), eftersom han får återställa den ursprungliga strandremsan. 

Hantering av massor från infrastrukturprojekt är ett problem, framför allt som tillämpningen av lagstiftningen försvårar seriös återanvändning inom entreprenadområdet. Massorna tenderar i stället att hamna på deponi och i stället behövs jungfruligt material där dessa massor, sett från resurshushållningssynpunkt, i stället hade varit att lämpliga att använda. Det innebär ökade kostnader i projekten, ökad miljöbelastning från transporter och en koncentration av avfallet till deponierna. Dessa anläggningar har en högst skiftande kvalitet och kontroll. 

Det är inte lätt att vara grävande journalist och sakna fackkunskaper. Det blir lätt fel. Mycket skrik för lite ull! Däremot, den hantering som har skett med black mass är utan tvekan ett av Sveriges mer allvarliga miljöbrott!

Hur greppa hela skiten?

Till alla dem som dagarna i ända, mer eller mindre, försöker få en helhetsbild av politiken föreslås följande:

Hur kan Löfven vara nöjd med EU:s återställningsplan?

Myndigheternas politisering efter – 68

Båda debattörerna har en lång karriär bakom sig och förhoppningsvis också framför sig. Har olika bakgrund. Rune Lanestrand, 82 har varit och är småjordbrukare och politiker, i ungdomen centerpartist på vänsterkanten. En gång i tiden hade centerns vänster nära samarbete med vpk, inte minst i frågor om glesbygd. Nu tillhör Lanestrand en kategori tänkare som står över partigränserna. Karl Olov Arnstberg, 77 har också lång karriär, först i livets skola som taxiförare, sedan som författare, sedan som etnologiprofessor som väckte protester för sin raka beskrivning av romer, som bedrev ”mindre sympatisk” verksamhet.

De har båda mycket att tillföra dagens debatt. Genom att ha uppnått hög ålder behöver de inte längre ängsligt tänka på vad folk ska tycka om deras göranden och låtanden. Faktum är att de genom sin breda (kritiker säger svepande) kritik och verklighetsbeskrivningar ger lyssnare och läsare möjlighet att greppa hela skiten, dvs bred förståelse av samhälle och problem. Åtminstone Arnstberg försvarar populism som någonting bra, dvs att föra folkets talan. Det gör också Lanestrand i sin gärning men utan att använda begreppet populism som de flesta av oss vill ställa i giftskåpet.

Kolonisering av Västerbotten genom vindkraft

Nu höjer man knappt ögonbrynen för nya rubriker om vindkraftsparker i Västerbotten. Från norr till söder har följande dykt upp på sistone för familjerna som valt landsbygden efter medvetet livsval. Eller de som bor där av födsel och ohejdad vana.

  • I Källbomark vill OX2 bygga en s.k. vindkraftspark. Invånarna protesterar och får viss förståelse från kommunstyrelsens ordförande Lorents Burman i Skellefteå kommun som bl.a reagerar på höjden 300 meter.
  • Skogsbolaget Holmen investerar 1,3 miljarder kronor för att uppföra en vindkraftspark i Blåbergsliden, Ljusvattnet 5 km utanför Burträsk.
  • Länsstyrelsen har sedan tidigare sagt ja till fyra nya vindkraftverk på Hornberget i Malå kommun. Nu vill vindkraftbolaget öka maxhöjden på verken från 150 till 230 meter.

Detta är tre exempel i en lång rad. Totalt fanns 346 verk i Västerbottens län 2019, utgörande tio procent av rikets alla verk. Befolkningsandelen är ca tre procent. I Norrland finns hälften av alla verk. Norrland svarar för mer än hälften av installerad effekt i vindkraft i riket. För att värdera dessa siffror är det inte så enkelt som att bara se på procentandelar för att finna att Norrland överutnyttjas för välfärden i övriga Sverige. Intressant skulle vara att studera i vilken mån som investerarna lättare kan få tillstånd i Norrland. Det verkar så. Investerarna saknar känslor. Länsstyrelsernas tjänstemän lyder regelverk och inte Gaja, världsanden. Naturen i Norrland ses som en fri nyttighet. Beslutsfattarna i de företag som investerar bor inte och verkar inte i glesbygden. De bor och verkar i finanscentra där kokain och droger är vanligare än blåbär och lingon.

Hemleveranser av mat. Och alkohol.

Redan innan Corona-krisen började de stora kedjorna med hemleveranser. Då fyllde hemleveranser, bl a med fasta alternativ för innehåll i matkassen behov för jäktade familjemedlemmar. Ett nytt fenomen, inte verifierat av forskningen, torde vara behovet att slippa välja mat i en tid när nya starka trender med hälsa och veganism börjat göra sig gällande. Lika väl som man kan tala om klimatångest kan vi tala om matångest, en sorts beslutsångest. Men risken är bara att man flyttar frontlinjen från butiken till hemmets kyl, frys och skafferi. Och varför inte se också på sista frontlinjen, matbordet. Även Systembolaget har börjat med hemleveranser, något som VD i Systembolaget fick göra reklam för i morgon-TV. Hon talade om ”den svenskas modellen” för alkohol, om ansvarstagandet som vittnar om att självgodheten håller i sig för Systembolaget och deras tänkare. Här finns knappast beslutångest på samma sätt som i fallet mat för konsumenten trots fritt konsumtionsval i ett ökat utbud.

Logistiken av matleveranser sköts ofta av fristående transportföretag. En fördel kan tänkas vara för ägarna att krama ut sista svettdroppen ur den hårt arbetande personalen. Här finns ju faktiskt en öppning för framtiden att integrera dryck med samma beställning som mat! En våt dröm som nu kan gå i uppfyllelse för alla parter: dagligvaruhandeln, alkoholmonopolet och konsumenterna.

Fördelar med hemleverans av mat är tidsbesparing, mindre biltransporter. Nackdelar kan vara förlorad kontakt med utbudet av matvaror, inte minst nya produkter. Din butik kan plötsligt ha inrättat nya avdelningar för vegansk och växtbaserat. En sensibel konsument kan få många fler intryck i butiken, nära exponerade varor. Syn-, lukt- och smakintryck stimuleras i butiken och ibland även säljer med hjälp av smakprover. Fördelarna med hemleverans av alkohol kräver utvärdering av den nu pågående försöksverksamheten.

Skribenter om Beyond Meat

Beyond Meat väckte uppmärksamhet i samband med företagets världsvida lansering med finansiering av Bill Gates. Maj 2019 skedde lansering av en produkt, Beyond beef i Coop, Sverige. Som andra livsmedelstillverkare tog man kontakt med matskribenter i samband med lansering av en ny produkt. Här är länkar till två profilerade matskribenter med specialisering på vegansk kost och livsstil. Läs på länkarna.

Det är påfallande hur okritiskt mottagandet hos dessa skribenter varit. Det hade varit bra med fakta om tillverkning och råvaror. Vilken sorts ärtor används? Var och hur odlas ärtorna? Vilka finansiärer står bakom företaget?

En samhällskritiker med bredd och djup är Lars Bern som fortlöpande forskar och skriver om hälsa. Han har tagit initiativet till en förening, blogg och skrivit en bok, allt under temat ”Metabola pandemi.”

Han har samband med detta tagit upp kritiken mot de globala finansiärer som likt familjen Rockefeller arbetar för global dominans och monopol. Bill Gates har strategier som liknar Rockefellers, menar Lars Bern. Denna kritik kommer av allt att döma få ökad spridning. Därför är det bekymmersamt att matskribenter inte berör dessa viktiga problem. Monopolisering av produktion och marknadsföring av växtbaserat kommer fortsatt att diskuteras av både medvetna konsumenter och av experter. Att helt bortse från detta problemkomplex ger ett löjets skimmer över matskribenter som bara lallar på om recept och servering. Det är viktigt att veta var maten kommer ifrån och om maktförhållanden i produktion och marknadsföring.

…27 döda i Covid 19…

Allmänhetens reaktioner på de dagliga rapporterna om avlidna och smittade i Sverige tenderar att bli allt mattare. Avmattningen har pågått i flera veckor samtidigt som alltfler rapporter visat katastrofal utveckling i andra länder. Detta kan duga som subjektiv beskrivning utan tillgång till representativ information om världsläget. I semestertid är det särskilt svårt att bedöma situationen för det ”folk” som ingår i namnet på myndigheten, Folkhälsomyndigheten. I vilken grad tar folk hänsyn till myndighetens rekommendationer? Är rekommendationerna relevanta givet en matematisk modell för smittspridning? Och sist men inte minst: Vad är egentligen den modell för smittspridning som statsepidemiologen hänvisar till och som revideras emellanåt utan tydlig markering gentemot folket, FHM:s egentliga uppdragsgivare och finansiär? Hur ser modellen ut i strikt vetenskaplig mening? Vi väntar alltfort…

Vem som helst kan studera hur följsamheten är beskaffad till givna, mer eller mindre klara rekommendationer. Dubbla budskap, ja flera motstridiga budskap har kommit från FHM och från dess kritiker, andra epidemiologer, allmänläkare, forskare. Och inte minst politiker! Som ofta inte har utbildning utöver enstaka betyg från högskolan eller ingen fortbildning alls. Det problemet finns sällan i övriga EU och världen. Man kan lugnt säga att det råder anarki ifråga om rekommendationer. Behovet av rekommendationer ifrågasätts i hög grad ute i samhället. Se bara på reportage från uteserveringar och restauranger, där öldrickande flinande ungdomar sittande i knät på varandra på sin höjd kan säga ”no problems” på journalistens frågor.

Slutsatsen kan därför bli att det är nu som rekommendationer behövs och kommer att behövas. Mer än någonsin! Det mått av disciplin som funnits har till stor del eroderat. Detta har statsepidemiologen varnat för från allra första början i sina framträdanden i media. Om risk finns för nya utbrott eller dödligare varianter av covid då är det nu, mer än någonsin som disciplin bör etableras. Och tillsvidare är varje dödsfall och smittofall något som måste tas på största allvar med hjälp av folkbildning, som sedan gammalt är en paradgren för landet och folk i Sverige.

Känslolösa rapporter om ladugårdsbrand i Arvika

Natten till torsdag stod ladugården i Sälboda, Arvika i brand. Uppgifterna varierade om antalet kor. Någon sade 250 andra sade 150. Kommentarer från ägaren och kollegan i det samägda mjölkbolaget var torra, utan känslor och dramatik. Deras reaktioner handlade mest om branden som sådan och om kornas benägenhet att vilja går tillbaka in i ladugården, trots branden som rasade. Det uppgavs att 50 kor räddades.

SR P4 har gjort fyra reportage med knastertorra frågor och lika knastertorra kommentarer. På trygg och behaglig värmländsk dialekt kan även ett brinnande helvete låta nästan som en sorglös värmlandslåt. Hur är det möjligt? Hur kommer det sig att intervjuade personer ävensom reportrarna avskärmas och låter sig avskärmas från lidande och död?

I en av intervjuerna kändes det som att en reporter skulle närma sig brända kadaver och stanna upp med tankar inför smärtan och döden. Men icke. Det fanns annat att tala om.

Sälboda Gård har anor från 1500-talet och drivs nu i moderna former.